Jag har under halva mitt liv (över 15 år) levt med en man som utsatt mig för psykisk misshandel. Jag förstod det inte till en början och klandrade alltid mig när olika situationer uppstod. Gick in i förhållandet med otroligt dålig självkänsla och självförtroende efter en jobbig skoltid då jag under flera år varit väldigt mobbad.
I början av förhållandet tappade jag alla mina vänner, har i efterhand insett att det var han som fick mig till att tappa mina nära och hade jag inte haft ett så starkt band till familjen hade jag även tappat dem.
Jag har sedan under åren blivit kallad för det ena och det andra men insåg det aldrig, det var vardag för mig. Det var inte förrän något år sedan som människor, nya bekantskaper, runt mig förklarade för mig att det inte var okej det som jag utsattes för som jag själv insåg vilket helvete mitt liv var.
I år vågade jag lämna relationen då den höll på övergå i fysisk misshandel men det tog lång tid innan vi kunde flytta isär på grund av olika orsaker. Något som var extremt jobbigt.
Då vi har barn tillsammans måste jag ändå ha en kontakt med honom men tänkte direkt efter separationen att jag ändå var fri nu. Fri att få göra vad jag vill. Men så är inte fallet.
Det är otroligt mycket eftervåld. Det kommer anmälningar, han snokar upp vad jag gör, vilka jag umgås med, hotar med olika saker, hotar att bryta sig in i mitt hem, använder barnen emot mig.
Har dessutom träffat en ny som gör mig otroligt lycklig. Som får mig att känna allt jag någonsin drömt om. Mitt ex försöker ständigt förstöra relationen, trots att jag och den nya inte ens gått ut med att vi är ett par. Han vet däremot att vi umgås. Dessutom har mitt ex ett nytt förhållande som han skaffade medan vi fortfarande var tillsammans. Men han håller ändå på mot mig nästan varje dag.
Vill bara vara fri, men just nu känns det som det aldrig kommer kunna hända. Hur har det varit för er andra i likande situation. Går det att bli fri från eftervåldet?
